Hittat i skogen – eller var vi vilse?

Nu har vi snurrat runt ordentligt i skogen! Förra året gick jag nästan vilse (även om det är svårt att erkänna) när jag orienterade & plockade svamp samtidigt (såpass att jag blev stressad över situationen – mkt jobbig känsla). Men, jag hittade även ett fint kantarellställe när jag var lost i skogen & det är klart att jag då måste försöka hitta samma ställe igen…& det gjorde jag – & höll på att gå vilse igen. I år hittade vi dock en jaktstuga, mitt ute i ingenstans (ca 4 km fågelvägen åt alla håll för att komma till ngn väg mätte jag upp när vi kom hem) att ta skydd i när det regnade. Enligt gästboken så hade det endast varit ett par-tre besök per år i stugan sedan -88 (+ en massa möss, mtp alla muslortar).

I fortsättningen ska jag komma ihåg att ta med en papperskarta (ökar iaf chansen att hitta) när jag är iväg på längre utflykter. Även om ifånen är bra så är det inte täckning överallt, är det sedan mulet & man får ändra riktning hela tiden pga. blötmarker & var svampen visar sig (& dessutom ska hålla koll på minst en hund) så är det lätt att bli förvirrad… Men, men – jag brukar hävda att man inte är vilse förrän man måste få hjälp att hitta rätt, & annars är det (oplanerat) längre utflykter än vad som var tänkt från början. 😉

Annonser
Det här inlägget postades i Emma, Mina djur och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Hittat i skogen – eller var vi vilse?

  1. Marketta skriver:

    Jo, nog är det lätt och hamna vilse. Jag och min kompis gick vilse när vi gick i sexan och hade orientering. Vet inte om vi babblade för mycket, men helt plötsligt hade vi tappat bort snitslarna. Alltså vi gick vilse på en snitslad bana i skogen 😮 . Men året efter på högstadiet, så var det orientering med karta och kompass. Då kom vi 7 o 8, året efter 4 o 5. Men sen i nian gick vi vilse igen, för helt plötsligt ville dom andra gå med oss bara för att vi hade klarat oss så bra dom 2 tidigare åren.

    • nattlejonet skriver:

      Snacka om att det är bra träning på att hålla fokus & kunna koncentrera sig (& även för den spatiala förmågan) att orientera/vara ute i skogen!! Distraktion = man går lättare vilse…

  2. HumleSpunk skriver:

    …och det bästa är när man halar upp telefonen ur fickan och lite desperat kopplar på gps:en och det enda man ser är ett grått rutmönster. Inga hus/vägar/markeringar alls. Bara grått.
    Det ska liksom vara spännande att gå i skogen, haha 🙂

    • nattlejonet skriver:

      Ja, eller hur! 😉 När det är många höga träd runtomkring så kan min geocache-app/gps:en svaja en hel del; först visar den 14 m åt ett håll – när man har gått dit så visar den 21 m åt det håll man kom ifrån & när man sedan har gått ditåt igen så visar den ett antal m åt ytterligare ett annat håll… Var man inte förvirrad innan så blir man!

  3. Marketta skriver:

    Fast det bästa med att hamna vilse hörde jag en morgon när jag körde buss i Borlänge. Då var det en ny busschaufför som hade åkt vilse på sin första tur ute i obygden, alltså utanför tätort. Då hör jag på komradion en röst som ropar ner till trafikledningen ”vart är jag?” .

  4. Marketta skriver:

    Tror inte GPS fanns på 80-talet, kanske det fanns men inte på bussar. En annan är ju gammal vet du ;).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s