För tillfället försöker jag lägga mkt tid på miljöträning av Bill. Har märkt att han blir rätt berörd av både stadsmiljöer & av att vara på tävlingsplatser. De påminner till viss del om varandra med mkt folk, hundar, ljud & annat konstigt att hålla reda på så vi går en del i stan nu. Inte för att det är min favoritmiljö, men vad gör man inte! Inser hur mkt gratis jag har haft med Zappa som aldrig någonsin har reagerat på sådant som Bill tycker är läskigt, fast hon är en helt annan typ av hund – med för- & nackdelar…
De söta andungarna såg vi i Stadsträdgården häromdagen.
Det är jobbigt med lättpåverkade hundar…. Tycker iaf jag. Inte minst så är det ju jobbigt för hunden. Tävlingssammanhang börjar min amstaff dock känna igen nu så det är skönt. Det värsta är det kvarstående om han väl blivit för påverkad. Jag har skvallertränat precis allting, från soptunnor till barn, och det hjälper oss mycket i vardagen.
Portugisen skulle jag kunna lämna i mitten av arenan på en cirkus och hon skulle i stort sett kunna somna :).
Min Zappa är nog ungefär som din portugis, cool inställning till livet! 🙂 Visst är det jobbigt för de hundar som reagerar på det mesta, känner precis igen det där med kvarstående rädsla också – i de lägena är allt läskigt… Men med träning så kan ju allt bli bättre, så det är bara att träna på!