Efter att bara ha haft liten hund i många år så slås jag av skillnaden i bemötande från omgivningen när jag nu även har en ”stor” hund.
Zappa är osäker på andra hundar & eftersom hon nyps i förebyggande syfte så vill jag verkligen, verkligen inte att hon ska behöva hälsa på okända hundar – vilket folk i allmänhet (dvs. sällskapshundsägare) struntar totalt i. Trots att jag håller stort avstånd till andra, alltid kallar in Z, säger ifrån när andra hundar närmar sig osv. Liten söt hund = alltid snäll, eller??
Nu när jag även har Bill så blir jag/vi helt plötsligt bätte respekterade. Trots att jag beter mig på samma sätt & har samma koll på mina hundar. Bill är faktiskt lite dumsnäll (fast på ett charmigt vis), både mot människor & andra hundar, så hittills har han inte visat nga dåliga tendenser överhuvudtaget. Men stora, svarta hundar är alltid farliga, eller??
Japp det skriver jag under på! Stora svarta är farliga!!! Jag behöver nästan aldrig säga ifrån om att hundarna ska få hälsa och det har jag min Stora svarta att tacka för!! 😉
Då kanske det blir balans nu när jag har en liten söt & en stor svart!? 😀